Det är bara att gå....
Imorgon (måndag) ska jag ge mig på något som jag inte har gjort sedan jag låg i lumpen på det glada 80-talet. Jag ska gå/vandra närmare tre mil med start klockan 07.00. Helt idiotiskt kan många av er tycka men jag har en god anledning.
Som ni säkert vet så är ju grabbarna grus (Fylking och Aschberg) i lilla ronneby. Dom har ju börjat sin vandring från ystad till happaranda för att samla in så mycket pengar som möjligt för dom som har drabbats av prostata besvär av något slag.
Imorgon så är det dags för ännu en etapp som kommer att gå mellan ronneby och karlskrona. Och det är den etappen jag ska följa med på.
Och varför ska jag det? Jo det finns många anledningar, men den största och mest drivna anledningen jag har till att uthärda så väl smärta (jag är ju inte direkt vältränad) som ömmande ben och skavsår kan stavas i ett enda ord, MORFAR.
För ett antal år sedan så gick min morfar, mentor, bästa vän, bort på grund av just prostata cancer. Och detta gör att jag nu ska ta chansen att på detta sätt hedra en av dom bästa människorna jag någonsin har fått äran att leva och växa upp med. Så oavsett om eller när smärtan sätter in i morgon så vet jag att han finns där uppe och kommer att hjälpa mig framåt oavsett hur ont det kommer att göra.
Ha det bäst där ute tills vi syns/hörs igen....
Som ni säkert vet så är ju grabbarna grus (Fylking och Aschberg) i lilla ronneby. Dom har ju börjat sin vandring från ystad till happaranda för att samla in så mycket pengar som möjligt för dom som har drabbats av prostata besvär av något slag.
Imorgon så är det dags för ännu en etapp som kommer att gå mellan ronneby och karlskrona. Och det är den etappen jag ska följa med på.
Och varför ska jag det? Jo det finns många anledningar, men den största och mest drivna anledningen jag har till att uthärda så väl smärta (jag är ju inte direkt vältränad) som ömmande ben och skavsår kan stavas i ett enda ord, MORFAR.
För ett antal år sedan så gick min morfar, mentor, bästa vän, bort på grund av just prostata cancer. Och detta gör att jag nu ska ta chansen att på detta sätt hedra en av dom bästa människorna jag någonsin har fått äran att leva och växa upp med. Så oavsett om eller när smärtan sätter in i morgon så vet jag att han finns där uppe och kommer att hjälpa mig framåt oavsett hur ont det kommer att göra.
Ha det bäst där ute tills vi syns/hörs igen....
Kommentarer
Postat av: Agneta
Lycka till!!!
Trackback
