Funderingar....

För cirka ett eller snarare ett och ett halvt års sedan så kom jag för första gången i kontakt med fenomenet Facebook. Ja jag väljer att kalla denna sidan för just ett fenomen för det är precis vad det är. Till en början var jag väldigt tvär över att vuxna människor satt och höll på med både det ena och det andra, och dessutom tog det en jävla massa tid. Jag skulle minsann ALDRIG har en sådan sida.

Men efter hand som man hade tröttnat på att kika över axlen på frugan när hon satt där och kom i kontakt med såväl nya som gamla vänner så fick man helt enkelt krypa till korset och be om hjälp med att komma igång. Och nu ett par hundra kompisar senare och en massa skördande (farmville) plogande, och dödande (mafiawars) så är det bara att erkänna. Man har halkat in i Facebook världen.

Det som slår mig med just Facebook är ju att dom flesta lämna ut uppgifter som dom tror att andra är intresserade av ( och jag är precis likadan) bara för att märka att folk faktiskt är intresserade. Vem kunde tro att just Facebook skulle få sådan genomslagskraft? Inte jag i alla fall. Nu sprider den sig runt om i världen lika snabbt som tonårsfinnar på våra ungdomars ansikten.

Man kan ju fråga sig vad det hela kommer att sluta?? Men det bästa är ju i alla fall att den dagen man har tröttnat på det hela så finns det ju en sak att göra. Man loggar ut för gott och vänder aldrig tillbaka. I mitt fall så kommer det med all säkerhet att ta ett bra tag, men osvuret är bäst.

Detta var allt för denna gången...



Ha det bäst där ute tills vi syns/hörs igen....

Kommentarer

Kommentera GÄRNA inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0