Hjärt lung räddning...
Idag var det nästan så att jag fick användning för mina gamla kunskaper 
inom detta
området. Jag stod nämnligen och väntade på min lilla mamma i stan. Och under tiden jag stod där så gick det förbi en lättklädd kvinna i sina bästa år. Denna lättklädda kvinna gick på sin färd förbi ett gäng killar i si så där 25 års åldern.
Och som ni alla vet så händer ju något med kroppen när något snyggt(i deras ögon i alla fall) går förbi. Helt plötsligt så växer den något väldigt. Magen flyttas per automatik upp i bröst höjd och man undra hur detta kan komma sig.
Och det är där jag trodde att jag skulle få användning av mina kunskaper i hjärt lung räddning. För jag har aldrig sett någon/några hålla andan så länge. Och jag kommer förmodligen aldrig att få göra det heller. Jag var övertygad om att dom skulle trilla ihop i värmen där dom stod.
Och för er som har tagit sig tiden att läsa detta senaste inlägget så undrar ni säkert vad bilden har med texxten att göra??? Och det ska jag avslöja nu. Jag är övertygad om att det var ungefär så här grabbarna såg ut efter det, att dom bestämde sig för att börja andas igen.
Med det sagt så kan jag bara säga följande. Var stolt för den du är för man kan inte hålla andan hur länge som helst.
Ha det bäst där ute tills vi syns/hörs igen....
inom dettaområdet. Jag stod nämnligen och väntade på min lilla mamma i stan. Och under tiden jag stod där så gick det förbi en lättklädd kvinna i sina bästa år. Denna lättklädda kvinna gick på sin färd förbi ett gäng killar i si så där 25 års åldern.
Och som ni alla vet så händer ju något med kroppen när något snyggt(i deras ögon i alla fall) går förbi. Helt plötsligt så växer den något väldigt. Magen flyttas per automatik upp i bröst höjd och man undra hur detta kan komma sig.
Och det är där jag trodde att jag skulle få användning av mina kunskaper i hjärt lung räddning. För jag har aldrig sett någon/några hålla andan så länge. Och jag kommer förmodligen aldrig att få göra det heller. Jag var övertygad om att dom skulle trilla ihop i värmen där dom stod.
Och för er som har tagit sig tiden att läsa detta senaste inlägget så undrar ni säkert vad bilden har med texxten att göra??? Och det ska jag avslöja nu. Jag är övertygad om att det var ungefär så här grabbarna såg ut efter det, att dom bestämde sig för att börja andas igen.
Med det sagt så kan jag bara säga följande. Var stolt för den du är för man kan inte hålla andan hur länge som helst.
Ha det bäst där ute tills vi syns/hörs igen....
Kommentarer
Trackback
