Tack gode gud
för att han skapade kvinnan. Jag ska förtydliga mig lite innan ni som eventuellt läser detta sätter kaffet i halsen. Som en liten uppvärmning inför Handbolls VM som startar i dag så tänkte jag mig att jag skulle lägga tid på att titta på dom svenska skidskyttarna. Och det var då jag kom på två saker.
Dom svenska herrarna är under all kritik, många av dom skulle inte vara kapabla att träffa en lada inifrån. Skulle dom mot förmodan ändå lyckas så spelar det ju ingen roll eftersom dom är mil efter när det gäller såväl fart som teknik när det gäller att åka skidor.
Det är just i detta läget som man tackar han där uppe för att han skapade det svenska landslaget för kvinnor i samma sport. För annars så hade det inte varit mycket att glädjas åt när det gäller skidskytte eller någon annan alpinsport överhuvudtaget. Men frågan man ställer sig är ju följande.
Hur kan det komma sig att aktiva som får allt dom pekar på när det gäller utrustning såväl som träningsläger och mer eller mindre specialkost (som dom endast behöver tugga själva) år efter år prestera så förbannat dåligt när alla andra länder med samma förutsättningar går starkt framåt? Och nu pratar jag givetvis om dom svenska herrarna, för damerna visa i alla fall upp lite resultat som håller i världsklassen.
Jag tror att vi skämmer bort våra idrottsmän åt helvete för mycket. Om det inte presteras så tycker jag att man ska dra in kanske inte hela men en stor del av deras inkomst. För det är just det, det är deras JOBB att prestera. Och alla vet ju att om man inte prestera så blir det inte så mycket över i plånboken. Detta gäller i alla fall oss vanliga dödliga, men är man landslagsmässig i sverige så är det bara till att mjölka så mycket som det bara går utan att ha någon större press på sig.
Jag kan tycka att när man gör sitt 6:e VM eller sitt 3:e OS så är man inte längre med för att "se o lära" har man inte gjort det på dom tidigare mästerskapen så är det bara att konstatera att ens bäst-före-datum har gått ut.
Så sluta att mjölka och börja att prestera.
Ha det bäst där ute tills vi syns/hörs igen
